År 2022 kom många ukrainare till Sverige med en tanke i huvudet: det här är tillfälligt. De skulle vara i säkerhet, vänta på att kriget tog slut och återvända hem. Fyra år senare har den tillfälliga verkligheten varat tillräckligt länge för att bli något annat.
Mer än 60 % av ukrainarna i Sverige har hittat någon form av sysselsättning. Många har lärt sig svenska, börjat arbeta eller studera och byggt upp en vardag här. Med andra ord har människor anpassat sig till sin nya verklighet. Men förutsättningarna runt omkring dem har inte alltid anpassat sig i samma takt.
För många ukrainare är framtiden fortfarande förknippad med osäkerhet:
Hur länge får jag stanna? Vad ska jag planera för? Är det värt att satsa på utbildning? Kan jag fatta långsiktiga beslut om arbete, boende eller mina barns framtid?
Dessa frågor kan låta administrativa. Konsekvenserna är det inte.
Psykiskt välmående är nära kopplat till vår känsla av stabilitet, tillhörighet och förmåga att planera våra liv. Att leva med långvarig osäkerhet kan påverka alla tre – särskilt när det inte finns någon tydlig tidsplan för när osäkerheten kan ta slut.
Detta är ett område som HUG har arbetat med sedan 2023. Genom våra program för psykisk hälsa och lokalsamhället har vi arbetat direkt med ukrainare som upplever osäkerhet, isolering och svårigheter med integration.
Under Frihamnsdagarna tog HUG:s medgrundare Kateryna Aleksandrova med sig denna praktiska erfarenhet in i ett bredare samtal, tillsammans med Veronica Liliedahl, Oksana Shmulyar Gréen, Khrystyna Hevchuk och Nataly Lamkén för att diskutera vad långvarig osäkerhet innebär för ukrainare i Sverige.
Diskussionen utforskade hur osäkerhet påverkar välmåendet, hur integrationsutmaningar kan öka den psykiska pressen och hur olika regler och omständigheter formar människors liv beroende på när de anlände.
För HUG är det en möjlighet att delta i samtal som detta för att föra in erfarenheter från våra program och vårt arbete med lokalsamhällen i en bredare offentlig dialog — och koppla samman det vi ser på plats med forskning, policy och levd erfarenhet.
När en tillfällig situation varar i flera år räcker det inte längre att fråga hur människor hanterar den. Vi måste fråga oss om systemen runt omkring dem håller jämna steg med de liv de redan håller på att bygga.
Tack till alla som deltog i diskussionen, och till Frihamnsdagarna för att ni skapade utrymme för detta samtal.
