Från 18 till 31 augusti var Help Ukraine Gothenburg (HUG) värd för pilotprojektet Kram för hjältar — ett internationellt återhämtnings- och träningsläger i Sverige för ukrainska veteraner och deras familjer. Under fjorton dagar varvades ett noggrant utformat program för terapi, rörelse och familjearbete med enkla mänskliga stunder: en fiskelina i stilla vatten, en promenad genom en vikingaby, en gemensam måltid vid havet och en paralympian som talade om syfte.
Detta var aldrig tänkt att vara ett spa eller en kortvarig komfort. Det var - och är - en praktisk metod för återintegration: ett program som arbetar med kropp, sinne och familj parallellt så att återhämtning kan bli varaktig motståndskraft och i slutändan ledarskap.
”Återintegrering börjar inte på en klinik. Det börjar där en person ses, hörs och stöds igen. ---- Rodion Hryhoryan, NATO-certifierad militärpsykolog, Hug for Heroes programkoordinator
Hug for Heroes byggdes kring en enda övertygelse: att läkning måste vara hel. Programmets kärnelement är beroende av varandra och levereras avsiktligt varje dag:
Detta är inte terapi isolerat; det är träning, övning och den levda repetitionen av livet efter kriget.
Inte varje terapeutiskt genombrott sker i ett terapirum. Vissa händer på en sjö.
En liten grupp lämnade lägret för att besöka en rekonstruerad vikingaby. Webbplatsen erbjöd en känsla av perspektiv - ett kulturellt, historiskt utrymme där deltagarna kunde vara upptäcktsresande igen, ta in nya berättelser och under några timmar gå utanför identiteten ”patient” eller ”sårad”. Bybesöket blev en symbol för återupptäckt: av nyfikenhet, för att kliva mot världen snarare än bort från den.
Fisketurer på svenska vatten var ett annat oförglömligt inslag. Flera deltagare hade länge hoppats att helt enkelt kasta en linje igen. För många kunde väntan, gjutningens rytm och den tysta belöningen av en fångst som erbjöds ett slags terapiord inte ersätta.
”Fisket gav mig frid som jag letat efter sedan kriget.” En deltagare sa helt enkelt. ”Det handlade inte om fångsten, utan om tystnad, tålamod och att vara närvarande.”
En höjdpunkt i programmet var besöket från David Lega — Svensk Paralympist, före detta europarlamentsledamot och en offentlig person som öppet talar om motståndskraft och syfte. David träffade deltagare, delade sin personliga historia, introducerade adaptiva idrottsmetoder och påminde rummet om en enkel sanning: Vi är alla människor, vi behöver behövas.
Han hjälpte till att leda adaptiva sportsessioner med utrustning generöst donerad av AD Fitness, och han visade fysiskt att adaptiv sport inte är välgörenhet - det är inkludering. De praktiska demonstrationerna gjorde det möjligt för deltagarna att prova specialutrustning och uppleva hur tillgänglig sport känns: jämlik, bemyndigande, framåtblickande.
I slutet av dagen undertecknade David en ukrainsk flagga för veteranerna; de undertecknade en för honom. Utbytet var litet, ömt och djupt symboliskt - ett ömsesidigt erkännande av motståndskraft och respekt som dröjde kvar långt efter att autografen torkat.
Fillauer Europa - ledande inom ortotik och protetisk innovation - gick med i lägret för att presentera de senaste högpresterande protetiska teknikerna. För många deltagare som använder proteser på grund av skador som uppstått i kriget var denna workshop praktisk och djupgående.
Deltagarna hade praktisk tid med flera protesmodeller. De kunde testa rörelse, jämföra funktionalitet och föreställa sig vad förbättrad rörlighet kan innebära i det dagliga livet hemma. Fillauer-sessionerna var inte teoretiska: de var konkreta erbjudanden om förbättrad daglig funktion och autonomi.
Folke Bernadotte Academy (FBA) facilitatorer Anastasiia Klonova och Olga Yershova ledde en workshop som inleddes med en fråga: Vad betyder ”återanpassning” för dig?
När svaren ackumulerades blev det klart att återintegration inte är en enda policy eller en terapimodell. Det är en lång, ibland ojämn process att återuppbygga arbete, relationer och identitet. FBA-sessionen förstärkte att återintegration kräver både individuell vård och samhällssystem: sysselsättning, utbildning, socialt stöd och minskat stigma.
Dessa praktiska samtal matas direkt in i programmets ledarskapsmodul: vad veteraner kan göra, när de har fått stöd, för att stödja andra.
Arbetet med familjer gav några av de tydligaste bevisen på att denna modell fungerar.
Mykola och Kateryna Hradnov-Savytskyi, som deltog tillsammans, erbjöd ett kort, kraftfullt testamente:
Det här traumat är inte mitt ensamt - det tillhör oss båda. Under hela min rehabilitering lämnade Kateryna aldrig min sida. Hon blev mitt ankare, en av de dyrbara få som jag skulle ge mitt liv för under kriget. Våra partners är vårt stöd. Medan vi kämpade i frontlinjerna kämpade de för att hålla våra familjer - och vårt land - tillsammans.”
Den reflektionen sammanfattar varför programmet inkluderar partners: trauma blir relationellt, och återhämtning måste återställa dessa relationer. Partners lär sig verktyg för kommunikation, för att stimulera svåra samtal och för att skapa ett säkert liv som kan stå emot det tryck som veteraner möter.
Pavlo, en annan deltagare, fångade den subtila men stora förändringen lägret gjorde:
Jag trodde att jag hade glömt vad det innebar att vara tacksam. Men denna resa återställde betydelsen av tacksamhet till mig. Tack vare programmet träffade jag underbara människor som såg mig inte som funktionshindrad, utan först och främst som en människa. Det är ovärderligt.”
Lägrets kulturella och medborgerliga stunder förstärkte att stödet till veteraner sträcker sig bortom klinisk vård. På flaggdagen (23 augusti) och självständighetsdagen (24 augusti) samlades deltagarna med den blågula flaggan - en taktil påminnelse om varför de har uthärdat så mycket och varför samhället betyder något.
Programmet fick offentligt erkännande: ett varmt medborgarvälkomnande från Göteborgs ledning, inklusive ordförande Aslan Akbas, bekräftade att lokala institutioner ser värdet i långsiktigt återintegrationsarbete. Täckning på Sveriges Radio — inklusive ett on-air-segment med vår medgrundare Katerina Aleksandrova — hjälpte till att förstärka budskapet att veteranernas återhämtning är ett offentligt, inte privat, ansvar.
Tjörnbro Arena gav en lugn och bekväm plats där programmet kunde köras med värdighet och rytm. Lokala volontärer, översättare och svenska familjer välkomnade deltagarna till små vänlighetshandlingar - åkattraktioner, fiskehjälp, extra filtar, enstaka varm paj.
AD Fitness gjorde adaptiv utrustning tillgänglig; Fillauer gav protesåtkomst; FBA tillhandahöll ramar för återintegrering; lokala medborgerliga ledare gav politiskt stöd. Varje partner bidrog med praktiska resurser som förvandlade avsikt till handling.
Hug for Heroes handlar inte om att skapa beroende mottagare. Det handlar om att möjliggöra byrå. Programmet förbereder deltagarna att återvända hem med praktiska verktyg - peer-to-peer-underlättande färdigheter, ramar för samhällsengagemang och ledarskapspraxis - så att de kan vara första svarare i sina egna städer: personen som en granne vänder sig till när nätterna är mörka, mentorn som kan modellera återhämtning för nästa veteran som anländer till en klinik ensam.
Ledarskap är inte en rang. Det är påverkan. Det är ansvar. Det är modet att hålla andra när du fortfarande lär dig att stå dig själv.
Den sista kvällen var öm: en avskedsmöte där människor tittade tillbaka - på de små stegen och de tysta genombrotten - och framåt, till vad som kommer härnäst. För många var lägret bränsle för en längre resa. Återhämtningen fortsätter, inte som en snygg checklista utan som en levd praxis som kommer att testas under de kommande månaderna.
Programmets designers är tydliga: denna pilot bevisar modellen. Nu måste det skalas, förfinas och göras tillgängligt för fler veteraner och deras partners i Ukraina.
Piloten visade vad som är möjligt när klinisk vård, fysisk träning och familjearbete möts. Om du vill hjälpa till att få fler veteraner och familjer till detta program:
Varje bidrag förvandlas till en plats vid bordet, en plats på bussen, en stav som kastas i stilla vatten - och ibland till hoppets första andetag.
Hug for Heroes är inte en händelse. Det är en metod som insisterar på att återhämtning inkluderar kroppen, sinnet och familjen. Det visade sig på två veckor på den svenska kusten att värdighet och praktisk vård kan förändra livets båge. Det bevisade att små handlingar - ett tal från en inspirerande paralympian, ett test av en protes, en fisketur - kan ha efterklang hemma i Ukraina som betyder något.
Som Pavlo sa, De största gåvorna kan inte mätas i pengar.
Vad vi kan mäta är de verktyg som veteraner nu bär på: nya sätt att prata, nya sätt att röra sig och nya sätt att leda.
Vi kommer att fortsätta dela historier från lägret under de kommande dagarna - för återhämtning är en väg, inte ett enda steg. Vägen börjar här, tillsammans.